OPERA
Någon som minns hur det började? Då ska jag berätta...
Efter ett minst sagt turbulent, galet och helt sjukt år på jobbfronten frågade mina kära nya arbetsgivare mig om jag kunde tänka mig att ta hand om Opera Caféet på Skäret över sommaren. Tjaaa, tvekade jag det skulle vara roligt...
Opera på Skäret har jag hört talas om i flera år. Skäret är en liten ort utanför Kopparberg och namnet på ett nedlagt sågverk. Virkesmagasinet på Skäret är unikt och omgjort till Operahus. Vad jag inte visste var att det är Europas största sommarfestival med opera, samt att det gamla magasinet har bättre akustik än samtliga operahus i Europa! Fantastiskt! Och skam och säga så trodde jag att Opera på Skäret bestod av ett gäng glada amatöroperasångare som åkte och sjöng i en lada...JAG SKÄMS! Förlåt mig mina nuvunna vänner operasångarna! Det är fullblodsproffs som sjungit på de flesta stora operascener i världen!
När jag svängde ner mot Skäret och fick se den magnifika utsikten över Ljusnaren, det magiska virkesmagasinet och alla glada människor, tänkte jag att två veckor ska jag väl kunna stanna här...Jag höll aldrig på att komma därifrån! VIlle inte därifrån! Vill övervintra nu och invänta nästa sommars operafestival! Jag har aldrig haft ett sånt underbart jobb i hela mitt liv!
Vi servade ensemblen, kören och orkestern samt alla andra glada människor som tittade förbi med lunch och kaffe med dopp, glass och en och annan operapub, trerätters-middagar och champagne och snittar (slutföreställningen).
Den som tror att operasångare är divor, kan glömma det med en gång. Så underbara, fantastiska människor! Trevliga, gulliga... ja superlativerna stockar sig i bröstet! Alla nyfunna vänner som man skildes åt med gråt och tandagnisslan igår.
Vi har lyssnat på de mest fantastiska röster. Ibland blev vi besjungna i caféet av någon raring som tyckte maten var bra! Eller satte tänderna i en päronbiskvi och brast ut i en aria! Helt magiskt!
Och så blev vi bjudna av ensemblen på premiär! Med vidhängande premiärfest efteråt! Jag har aldrig sett en opera i hela mitt liv och undrade om jag skulle kunna sitta stilla i tre timmar... Och jag blev trollbunden! Satt och tittade lika hänfört som man tittade på tv när man var liten, dvs absolut blixtstilla och hänförd. Och jag grät på slutet...
Hur man kan agera så grymt bra och samtidigt sjunga opera är en stor konst! Där har vi artister, konstnärer, skådespelare i ett! Hur ett ansikte kan visa så mycket känslor samtidigt som man sjunger oerhört vackert! Idol, X-factor och alla andra märkliga program: Släng er i väggen!
På Skäret föddes två nya operafantaster, jag och dotra som jobbat med mig hela sommaren. En magisk sommar och jag ser fram emot av hela mitt hjärta att återuppta tråden nästa sommar!
Fanatiker?! Javisst, men det bjuder jag på! Och jag är rädd att vi kommer att tillbringa framtida semestrar med att åka runt och lyssna på opera...
På bilden Othello och Desdemona (Richard Bauer och Kamila Benhamza) samt Montano och Cassio (Calle Lindén och Alexandros Tsilogiannis)
