Sommar!
Och så blev det sommar i Sverige igen. Hur fort rullar åren inte på! Det var ju igår det var sommar, tycker jag och nu är det dags igen!
Den där riktiga underbara sommarkänslan vill inte alls infinna sig i år. Det är oerhört vackert ute, jag cyklar, njuter av solen, grillar, strosar barfota, vänder ansiktet mot solen (har dock inte badat än) och ändå känns det som huvudet är fast i en burk.
Året som gått har varit minst sagt turbulent på jobbsidan och diverse sorgliga saker som upprört, berört och varit oerhört sorgligt har dragit igenom oss och det är kanske därför jag inte känner mig som jag brukar. Och att försöka ens framkalla sommarkänslan, det går inte. Den måste liksom komma alldeles av sig själv.
Men jag njuter ändå! Nu har jag semester i några veckor innan sommarjobbet tar vid (dock bara 3 veckor) sen ska jag förhoppningsvis försöka njuta av sommaren.
Idag ska jag plocka fläderblomsklasar och göra saft! Minns förra sommaren så roligt jag tyckte det var! I år konstaterar jag krasst att, Oj blommar de redan och jag som inte har någon citron hemma...Citronproblemet går att lösa, men resten (humöret)...
Potatisen kommer upp så fint i landet, dillen är på språng och min Oregano tror fortfarande att den växer någonstans runt Medelhavet. Den är redan över en halv meter hög! Gräslöken likaså, tovan som blivit en buske strävar även den mot himlen! Fantastiskt kul, konstaterar jag neutralt...Och känslan finns inte där! Jag borde dansa runt i trädgården och vara överlycklig...Men det är jag inte! Trots att kärleken bor i mitt hjärta, jag har världens bästa barn, ett vackert hem...Men nej
Vad ska jag göra? Det går som sagt inte att framtvinga den glada, sprittande sommarkänslan. Den är bara bortblåst.
Jag tar lite mer kaffe och njuter av det i alla fall!
Den där riktiga underbara sommarkänslan vill inte alls infinna sig i år. Det är oerhört vackert ute, jag cyklar, njuter av solen, grillar, strosar barfota, vänder ansiktet mot solen (har dock inte badat än) och ändå känns det som huvudet är fast i en burk.
Året som gått har varit minst sagt turbulent på jobbsidan och diverse sorgliga saker som upprört, berört och varit oerhört sorgligt har dragit igenom oss och det är kanske därför jag inte känner mig som jag brukar. Och att försöka ens framkalla sommarkänslan, det går inte. Den måste liksom komma alldeles av sig själv.
Men jag njuter ändå! Nu har jag semester i några veckor innan sommarjobbet tar vid (dock bara 3 veckor) sen ska jag förhoppningsvis försöka njuta av sommaren.
Idag ska jag plocka fläderblomsklasar och göra saft! Minns förra sommaren så roligt jag tyckte det var! I år konstaterar jag krasst att, Oj blommar de redan och jag som inte har någon citron hemma...Citronproblemet går att lösa, men resten (humöret)...
Potatisen kommer upp så fint i landet, dillen är på språng och min Oregano tror fortfarande att den växer någonstans runt Medelhavet. Den är redan över en halv meter hög! Gräslöken likaså, tovan som blivit en buske strävar även den mot himlen! Fantastiskt kul, konstaterar jag neutralt...Och känslan finns inte där! Jag borde dansa runt i trädgården och vara överlycklig...Men det är jag inte! Trots att kärleken bor i mitt hjärta, jag har världens bästa barn, ett vackert hem...Men nej
Vad ska jag göra? Det går som sagt inte att framtvinga den glada, sprittande sommarkänslan. Den är bara bortblåst.
Jag tar lite mer kaffe och njuter av det i alla fall!
