Funderingar...
Det kan finnas max 5 sandkorn/300 meter! Trots detta inferno och kamikazepromenad, lyckades jag igår gå 8.2 kilometer. Dock i en fart som skulle få en snigel att verka snabb. Yngste sonen ringde ett par gånger och frågade vart jag var. När jag berättade att jag bara kommit bortom Herrgården, utbrast han: Det tar väl inte så lång tid?! Nej, unge man men med den totala brist på vägunderhållning så gör det det! Underhållning kan man kanske kalla undertecknad när jag halkade till och lyckades på ett antal sekunder både få till Jive och Quickstep för att hålla balansen...
Jag vet att jag skrev i ett tidigare blogginlägg att jag avskyr att promenera. Det har jag fått revidera samt äta upp...Med tanke på den onda armen, har jag inte haft så mycket val. Jag tycker ju som bekant om att röra på mig och eftersom jag näppeligen kunde cykla tidigare med gipsad arm, föll valet på promenad. Detta har fallit mycket väl ut och jag tycker helt plötsligt det är enormt skönt och trevligt. Och försöker gå bortåt en mil varje gång.
Det är precis som bor man på landet är det inte så där vidare värst noga med till exempel vägskötsel. I princip: Skyll dig själv när du bor så där! Samma sak som jag inte var berättigad till sjukresa efter operationen. Och det är klart "alla" bor ju i stora staden...eller?!
Jag är alltså fortfarande sjukskriven som alla mina trogna läsare vet. Är lite frustrerad inför framtiden. Tummen är fantastiskt bra, men handleden vill inte som jag vill och framför allt inte som sjukgymnasten vill. Att sen Försäkringskassan tror att man har en säck med guld att ösa ur, gör inte saken bättre! Man hankar sig fram, men mer är det inte! Frustrerande! Mycket frustrerande. Mail och telefonsamtal i princip dagligen, gör mig inte mycket klokare. Och rikare!
Och så fick vintern äntligen ett rejält grepp om oss! Inte alla är lika glada som jag, trots mina halkmanövrar på vägarna! Jag vet att merparten av befolkningen vill ha vår, men se det vill inte jag! Mer vargavinter åt folket! Våren är en förskräcklig tid! Då mår jag som allra sämst i själen och vill inte alls vara med! I höstas när det ösregnade, var dimma och allmänt murrigt (endast två soldagar i november) trivdes jag som fisken i vattnet! Det var grejor det! Ja, jag förstår att du höjer på ett och annat ögonbryn! Så knäpp får man inte vara, men det är jag och det står jag för!
Idag blir det ingen promenad bortom allfarvägarna. Dels är det nog ännu mindre gruskorn än i går. De 5 som jag hittade har förmodligen körts bort av den trafik som trots vad staten tror, kör där. Samt att jag igår fick ha den mest besynnerliga gångstil för att överhuvud taget ta mig runt den sträckan! Vilket har inneburit att jag idag har ont överallt, jag spände mig mycket igår när jag gick på svallande is, samt som jag skrev fick till både Jive och Quickstep ett par gånger!
Man kanske vore något för Lets Dance?!
