Graciös,...
Att jag har opererat handen har väl inte undgått någon! Har en känsla av att jag gnällde ohyggligt på jobbet och var till en plåga för mina arbetskamrater...Meeen det var lite trickigt att jobba med död tumme! Nåja, nu har jag hela handen upp till armbågen i paket, fingrarna sticker fram och jag kan hjälpligt skriva detta...Och givetvis är jag högerhänt och då skadar man den högra handen!
Jag har dock med mycket möda och stort besvär lärt mig det mesta med vänster hand, dock inte knyta skor, sätta upp håret och bre mina frukostmackor! Då kommer mina älskade lymlar till undsättning som tur är!
Vet du, käre läsare hur infernaliskt invecklat och svårt det är att bada och tvätta håret?! Gipset får absolut inte bli blött! Man fyller i vatten och mycket badskum som jag älskar. Sen stirrar man ner i vattnet och undrar hur man ska ta sig ner utan att blöta ner högerarmen? Nåja det går riktigt bra om man har högerarmen hängandes utanför badkarskanten. Känns lite "upphängt"! Eftersom jag inte är sådär jättelång känns jag upphängd på kanten...Man vältrar sig runt så gott det går, utan att blöta gipsarmen.
Då kommer den mycket svåra biten! Att tvätta sitt hår...Då får man dyka så gott det går, då med den gipsade armen svävandes över huvudet och sen schamponera sina lockar så gott det går, skölja ur och så vidare. Och så är det då det där med att ta sig upp. Man hasar, kravlar och försiktigt tippar sig över kanten, fortfarande med gipsarmen i högläge, vilket genererar en ihållande smärta i axeln...Likheten med hur Afrodite som graciöst tog sig upp ur havets skum är ljusår från den flåsande, fortfarande lite löddriga donna som kravlar sig över badkarskanten!
Och så står man där äntligen på badrumsgolvet och börjar med den märkliga proceduren att torka sig torr med badhandduk och en hand! En syn för gudar! Och när man efter sju sorger och åtta bedrövelser tror man är klar, upptäcker man att man glömde ha balsam i sitt långa hår! Har jag inte det, blir det som tuggummi och är ett måste. Förvirrat stirrar man på balsamflaskan och inser att jag ska göra om hela proceduren! Jag kan fortfarande stå på knä framför badkaret och så får dottern leka frisör!
På måndag ska jag byta ut gipset! Skönt för trots att jag i princip inte gjort ett smack är det minst sagt skitigt (ursäkta) och eftersom jag lever efter Jag Kan Själv, hällde jag spad från inlagd gurka innanför gipset, fast inte på den onda sidan! Det är ju jag...doften törs jag inte tänka på, som virvlar innanför gipset!
Det är tur man lever ensam! Och eftersom operationen är gjord och det gick bra, kan det bara bli bättre!
Tack för ordet!
Jag har dock med mycket möda och stort besvär lärt mig det mesta med vänster hand, dock inte knyta skor, sätta upp håret och bre mina frukostmackor! Då kommer mina älskade lymlar till undsättning som tur är!
Vet du, käre läsare hur infernaliskt invecklat och svårt det är att bada och tvätta håret?! Gipset får absolut inte bli blött! Man fyller i vatten och mycket badskum som jag älskar. Sen stirrar man ner i vattnet och undrar hur man ska ta sig ner utan att blöta ner högerarmen? Nåja det går riktigt bra om man har högerarmen hängandes utanför badkarskanten. Känns lite "upphängt"! Eftersom jag inte är sådär jättelång känns jag upphängd på kanten...Man vältrar sig runt så gott det går, utan att blöta gipsarmen.
Då kommer den mycket svåra biten! Att tvätta sitt hår...Då får man dyka så gott det går, då med den gipsade armen svävandes över huvudet och sen schamponera sina lockar så gott det går, skölja ur och så vidare. Och så är det då det där med att ta sig upp. Man hasar, kravlar och försiktigt tippar sig över kanten, fortfarande med gipsarmen i högläge, vilket genererar en ihållande smärta i axeln...Likheten med hur Afrodite som graciöst tog sig upp ur havets skum är ljusår från den flåsande, fortfarande lite löddriga donna som kravlar sig över badkarskanten!
Och så står man där äntligen på badrumsgolvet och börjar med den märkliga proceduren att torka sig torr med badhandduk och en hand! En syn för gudar! Och när man efter sju sorger och åtta bedrövelser tror man är klar, upptäcker man att man glömde ha balsam i sitt långa hår! Har jag inte det, blir det som tuggummi och är ett måste. Förvirrat stirrar man på balsamflaskan och inser att jag ska göra om hela proceduren! Jag kan fortfarande stå på knä framför badkaret och så får dottern leka frisör!
På måndag ska jag byta ut gipset! Skönt för trots att jag i princip inte gjort ett smack är det minst sagt skitigt (ursäkta) och eftersom jag lever efter Jag Kan Själv, hällde jag spad från inlagd gurka innanför gipset, fast inte på den onda sidan! Det är ju jag...doften törs jag inte tänka på, som virvlar innanför gipset!
Det är tur man lever ensam! Och eftersom operationen är gjord och det gick bra, kan det bara bli bättre!
Tack för ordet!
