thorslynn.blogg.se

Var ute på en minst sagt halkig promenad igår. Vägsamfälligheten i vår by fungerar alldeles ypperligt. Det plogas och sandas och man kan sätta ned sina fötter utan att behöva göra det med livet som insats. Men bor man som jag bortom allfarvägarna, tar oftast ett stort företag över när bebyggelsen upphör...Behöver jag säga att det inte fungerar för fem öre?!

Det kan finnas max 5 sandkorn/300 meter! Trots detta inferno och kamikazepromenad, lyckades jag igår gå 8.2 kilometer. Dock i en fart som skulle få en snigel att verka snabb. Yngste sonen ringde ett par gånger och frågade vart jag var. När jag berättade att jag bara kommit bortom Herrgården, utbrast han: Det tar väl inte så lång tid?! Nej, unge man men med den totala brist på vägunderhållning så gör det det! Underhållning kan man kanske kalla undertecknad när jag halkade till och lyckades på ett antal sekunder både få till Jive och Quickstep för att hålla balansen...

Jag vet att jag skrev i ett tidigare blogginlägg att jag avskyr att promenera. Det har jag fått revidera samt äta upp...Med tanke på den onda armen, har jag inte haft så mycket val. Jag tycker ju som bekant om att röra på mig och eftersom jag näppeligen kunde cykla tidigare med gipsad arm, föll valet på promenad. Detta har fallit mycket väl ut och jag tycker helt plötsligt det är enormt skönt och trevligt. Och försöker gå bortåt en mil varje gång.

Det är precis som bor man på landet är det inte så där vidare värst noga med till exempel vägskötsel. I princip: Skyll dig själv när du bor så där! Samma sak som jag inte var berättigad till sjukresa efter operationen. Och det är klart "alla" bor ju i stora staden...eller?!

Jag är alltså fortfarande sjukskriven som alla mina trogna läsare vet. Är lite frustrerad inför framtiden. Tummen är fantastiskt bra, men handleden vill inte som jag vill och framför allt inte som sjukgymnasten vill. Att sen Försäkringskassan tror att man har en säck med guld att ösa ur, gör inte saken bättre! Man hankar sig fram, men mer är det inte! Frustrerande! Mycket frustrerande. Mail och telefonsamtal i princip dagligen, gör mig inte mycket klokare. Och rikare!

Och så fick vintern äntligen ett rejält grepp om oss! Inte alla är lika glada som jag, trots mina halkmanövrar på vägarna! Jag vet att merparten av befolkningen vill ha vår, men se det vill inte jag! Mer vargavinter åt folket! Våren är en förskräcklig tid! Då mår jag som allra sämst i själen och vill inte alls vara med! I höstas när det ösregnade, var dimma och allmänt murrigt (endast två soldagar i november) trivdes jag som fisken i vattnet! Det var grejor det! Ja, jag förstår att du höjer på ett och annat ögonbryn! Så knäpp får man inte vara, men det är jag och det står jag för!

Idag blir det ingen promenad bortom allfarvägarna. Dels är det nog ännu mindre gruskorn än i går. De 5 som jag hittade har förmodligen körts bort av den trafik som trots vad staten tror, kör där. Samt att jag igår fick ha den mest besynnerliga gångstil för att överhuvud taget ta mig runt den sträckan! Vilket har inneburit att jag idag har ont överallt, jag spände mig mycket igår när jag gick på svallande is, samt som jag skrev fick till både Jive och Quickstep ett par gånger!

Man kanske vore något för Lets Dance?!

Och så var det nytt år med 14 dagars mariginal. Då infinner sig den totala tomheten! Alla (nåja de flesta) hurrar, plockar bort Julen och drar in tulpaner på köksbordet Nyårsdagen och tror det är VÅR bara för att solen lyser...

Jag håller kvar julen i svansen hur länge som helst. Inga tulpaner före sista januari, allt har sin tid. Och det blir sällan vår fortare bara för att tomtarna fått respass. Men var och en är ju salig i sin tro!

Nyår har blivit ett stort ANTI för mig. Herregud, man har firat med Nyårsbal på Frimurarlogen, Medinge Herrgård, diverse festvåningar, restauranger. Alltid med långklänning och trerättersmiddag! När jag fick egen familj, blev det trerätters som var stående i decennier: Gratinerad Hummer, Tournedos Rossini och glass med chokladsås..Grevinnan och Betjänten, högtravande Nyårsklockor från Skansen....Ända tills för några år sen! Då skrek hjärnan NEJ NEJ NEJ! Och jag som är bland de mest traditionstyngda som finns, ville inte! Och innerst inne är väl det därför att jag alltid blir svårt drabbad av January Blues. Januari som är årets egen måndag, glädjen efter Jul förbytts i...ja just, ingenting! Och eftersom jag aldrig ser fram emot våren, så är det just bara ingenting!

Nyår gjorde vi om till trevlig och annorlunda festkväll: Ostbricka, glögg, godis och WATTS från Eurosport hela kvällen. Synkade klockorna och skålade alldeles ensamma i trådgården, försökte sjunga Old Lang Syne och skrattade, då kändes det lite bättre! I år likadant men likförbaskat och January Blues slagit mig med kraft! För mycket kraft!

Och det är klart, jag går här med min opererade hand som inte vill läka lika fort som jag vill. Försäkringskassan är icke längre till för sjuka svenska medelålders damer! Mail, telefonsamtal, frustration, snigelpost osv osv, gör ingen människa rik. Det blir man ju inte ändå på att vara sjuk, men att få ihop till lite nödtorft vore inga fel! Men sakta mala statens kvarnar, det var väl i och för sig inget nytt! Och i takt med att tiderna förändras, blir det ännu mer långsamma.

Jag dövar min ångest med långa promenader, skriva och filosofera. Någon gång kolla på dumburken. Jag förstår inte att när man har 48 kanaler (varför man nu ska ha det) så är det så dåliga program att skämskudden åker fram. Lysande undantag är dock BBC Entertainment. Statlig Stasitelevision tittar jag inte på, förutom Vinterstudion någon gång. Men även det har mist sin tjusning...Jag som älskade att tassa upp varje helg, fixa kaffe och sen njuta av Vinterstudion djupt nedsjunken i favoritfåtöljen...Inte ens det är roligt! Det har i och för sig förvandlats till Öppna Norska Mästerskapen och det känns lite surt. De är i en helt egen division och ingen har en chans. Då gnäller jag om det också!

Kanske tur att jag är hemma och inte går på jobbet och förfasar mig över allt och tidens elände. Men hur ska man kunna jobba när man, som sagt har en hand som inte vill? Tummen blev fantastiskt bra ihoplagad men resten tog stryk av operationen!

Slutgnällt! Har Du orkat läsa klart, kära läsare är jag glad och tacksam! Roligare inlägg kommer framöver när jag inte är så infernaliskt sorgsen och deppad.

January Blues slår hårt när den väl fått fäste!