thorslynn.blogg.se

Så är jag då på min älskade ö. Ljuva, underbara Öland. Jag har rest mycket runt jorden, men älsklingsplatsen är och förblir denna långsmala ö i Östersjön.
Mina föräldrar släppte lös mig här vid två års ålder och då hände något magiskt. Jag fick Öland i blodet och kan inte vara utan min ö.
I år har ön inte visat sig från sin vackraste sida än. Det har blåst och regnat, med vackra solnedgångar dock.
Men jag har cyklat vid Dödevi Sjöängar, cyklat efter havet. Vilket dock inte visade sig vara helt enkelt. Jag hade en vacker, glamorös och överromantiserad bild i huvudet hur jag cyklade efter havet, vinden som lojt rufsar om mitt hår, stilla Solglitter och ljumma vindar...Sjöängar är sandmark som vegetationen fått grepp om, dock mycket tunt så sanden lyser igenom på väldigt många ställen. Cykeln vinglade hit och dit, jag höll på att stå på näsan flera gånger. Det blåste våldsamt, håret fladdrade inte lojt utan det såg ut som i en bättre skräckfilm. Inget Solglitter för det blev mulet, sjöfåglar skränade hotfullt när jag närmade mig ett rev och jag fick skräckfilmen Fåglarna i skallen, så jag vinglade raskt tillbaka....
Men havet kluckade lojt och vinden var salt och ljuvlig. Långt ute till havs i stora farleden, gick ett stort skepp söderut.
Jag cyklade så gott jag kunde och jag älskar mina Sjöängar. Ska göra ett nytt försök senare vid andra ställen.
Jag har ätit fisk från Böda Hamn, delikata korvar från Rosas Handel och mormors Osso Bucco som var sagolik.
Men nu önskar jag solen åter! Jag vill bada i salta vågor. Det går alldeles utmärkt att bada när det regnar men det är fasen så mycket trevligare att bada när solen vräker ner!
Nu morgonlatte på verandan bland stockrosor och andra ljuvligt doftande rosor! Jag är ju på Öland där själen jublar och livet känns bra.

Taltrasten har försvunnit ur lunden utanför mitt fönster, jag hör inte hans sång längre.Göken som gol i väst, har också tystnat. Syrsorna har börjat knirpa, högsommaren står i full blom. Vemodets bubbla stiger i bröstet, ljuva sommartid stanna kvar ännu en stund. Jag vill känna solen mot min panna, vinden i mitt hår och vågornas fras runt mina bara fötter.
Sommaren i år har varit makalös. Förra sommaren minns jag mycket regn och lite cykelturer mellan skurarna. Tänk att det i år skulle bli en så magisk sommar!
Jag har förmånen och vara ledig hela sommaren och njuter i fulla drag (det har jag visserligen också gjort om det regnat, kanske inte lika intensivt)! Vilka dagar! Ljusblåa dagar seglar förbi!
Och trots att jag tycker att sommaren gått så fort, har jag hunnit med massor! Jag har simmat under kristallkronorna på Loka Brunn, champagneminglat på slottet i Örebro, rest till Tyskland med glatt sällskap, besökt slotten Stjernsund, Tidö och Sundby, badat på många olika platser runt sjöarna, cyklat Ödebytrampet och Tjejvättern! Och än är inte sommaren slut!
Nu stundar resan till Öland, älskade ö! Mitt andra hem på jorden! Kan varje väg, varje sten, varje gömd strand! Det skall bli lika underbart som vanligt.
Resorna till Danmark och Turkiet blev stoft och ingenting, då många faktorer satte käppar i hjulen. Mycket sorgligt, men det kommer fler somrar!
Nu hägrar nymalet kaffe med härlig frukost i bersån! Ytterligare en ljusblå dag, ser ut att segla förbi! Jag hoppar på den och njuter i fulla drag.

Med anledning av Kronprinsessans födelsedag igår, firades det i den trängre familjekretsen med Prinsesstårta!
Efter att i många år varit republikan hit och dit, kapitulerade jag fullständigt för några år sen och blev hängiven rojalist! Vad hände? Ja säg det! Jag var oerhört intresserad av kungligheter under min uppväxt och kan mycket om de kungliga smyckena, slotten, släktträdet och giftermål.
Jag visste allt om Prinsar, Prinsessor och deras bröllop! Slukade allt jag kom över, kanske ett sätt att fly bort från vardagen och själv låtsas vara Prinsessa.
I takt med tiden, tyckte jag att det var onödigt med Kungligheter. De kostade bara pengar och gjorde ingen nytta alls, tyckte jag. Ack vad jag hade fel! Eftersom min mamma prenumererat på Svensk Damtidning i alla år, höll jag mig alltid ajour med vad som hände (dock ska tilläggas att jag under min reaktionära tid läste den i smyg, dock med lika stor förtjusning med det vågade man inte andas om). Och programmet Bernadotternas Liv där man fick följa deras vardag, hur de jobbar och för vilka. Då fick jag upp ögonen (igen) för vilket fantastiskt jobb de gör! Vilken fin reklam för Sverige och vad utländska dignitärer beundrar vårt kungahus!
Det är klart att vi ska behålla dem! Vad är alternativet? President? Vem? Jag vågar inte tänka på de stollar vi har till politiker som skulle kandidera till den posten! Och vad kostar inte presidentvalskampanjer? Naturligtvis kostar Kungahuset pengar, men slotten finns redan, de vackra smyckena likaså. Jag betalar gärna den lilla mariginella del av helheten som tillfaller kungahuset!
På sikt blir det betydligt billigare än "presidenteri" och så är det fint och roligt att titta på.
Jag beundrar dem för de är offentliga hela tiden! När Drottningen i en intervju sa en gång att hennes innerliga önskan var att en kväll, krypa upp i TV-soffan och inte göra någonting alls. Men de flesta kvällar är vikta för representation i någon form!
Jag gillar dem! I mina ögon gör de ett fantastiskt jobb för Sverige! Finare publicitet kan vi väl inte få, inte i dessa dagar när Sveriges rykte utomlands är höljt i förundran och hela riksdagen framstår som Forum För Fårskallar.
Jag är stolt över vårt Kungahus och kommer inte att hoppa på republikanska delen något mer, nej nu är jag rojalist! Uti fingerspetsarna :)

Och så var det väl att betrakta som högsommar då. Försommarens dofter som syrén, liljekonvalj och hägg har ersatts av nyslaget hö, gulmåra och sötklöver. Underbart är att vara ute i solen och känna alla dofter flätas samman och omfamna mig!
Jag har i princip bott i dessa trakter i hela mitt liv (med undantag för Örebro och Stockholm i yngre dagar). Ullersätter för mig har varit en av byarna runt sjön och sen har det inte varit mer med det!
När jag flyttade hit för två år sen, började jag "utforska" trakterna runt omkring och blev mycket häpen och glatt överraskad så otroligt vackert det är här!
BIlden jag har idag är tagen i backen vid Sånnaboda, längst ner på Ödebylandet! Jag kunde aldrig drömma om att det var så fantastiskt vackert här! Överhuvudtaget runt sjön är det magiskt!
Tack vare mina oändliga cykelturer har jag upptäckt alla smultronställen!
Idag ser det ut att bli en fantastisk sommardag! Vi packar korgen full med bullar, kaffe, solkräm och brassestolar och åker till "våran" lilla badvik! Bäst att passa på och njut av sommarvädret! Men det har varit betydligt bättre hittills än förra sommaren. I mina somrar lyser alltid solen, men så är det knappast!
Härom morgonen vaknade jag av att Tor for i full fart över himlen, han passade även på att slänga Mjölner precis ovanför Törnelund. Skrällen som uppstod, fick mig att förmodligen kandidera för priset: Snabbast-Ur-Sängen vinner! Det urgrundsdån och våldsamma blixtrandet, var nog bland det värsta jag upplevt! Fönsterrutorna skallrade, huset riste och det fräste ur kontakterna! Då blev undertecknad oerhört rädd, jag brukar annars se på åskan med skräckblandad förtjusning, men nu var det ren skräck! Jag satt mig längst in i trapphuset och där satt jag tills Tor drog bort över himlen igen.
Så solen lyser inte alltid, även om man har det i minnets förklarade skimmer!
Nu går vi ut i sommaren, önskar alla en förträfflig helg och simma lugnt!

Och så randas ännu en löftesrik dag med solsken, värme och miljoner bromsar...Myggen är det ganska ont om, än så länge. Men ska det solas i trädgården, får man räkna med en våldsam fight med dessa hemska små "mördarmaskiner". Det är smällar man får ta när det är sommar.
Underbart är att vakna av att Taltrasten sjunger sin vemodiga sång i lunden utanför, den svala morgonbrisen som sveper in genom mitt öppna fönster och för med sig högsommarens alla dofter och veta att dagen ännu är ett löfte, ett oskrivet blad.
Lycka är att mala sina kaffebönor, ge husets fyrfotingar frukost, tassa ut i trädgården och känna gräset, ännu daggvått, kittla mellan tårna. Då kommer en sommarlovskänsla man hade som liten och sommaren var evigt solsken varje dag.
Det får väl bli en cykeltur i vanlig ordning idag. Och underbart är att ge sig iväg åt än det ena, än det andra väderstrecket och upptäcka en ny skogsväg att vika av på. Visserligen slutar oftast såna eskapader med att hjulspåren tar slut vid en ladugårdsvägg, krondike eller vattendrag! Men vad gör väl det? Bara att vända velocipeden och fortsätta åt ett annat håll!
Så famnar jag den här dagen och ser vad den för med sig!
Nu går jag ut i sommar hagen