thorslynn.blogg.se

Sitter än en gång och funderar på hur jag ska bli rik...Det har jag nog funderat på de sista 50 åren och än har jag inte lyckats. Så det kanske är lika bra att gilla läget, så här är det förstår du, Marie! Det var aldrig meningen!
Drömmen att ge ut en kåseribok lever i högönsklig välmåga. Säger som min mentor och ledstjärna Thorsten Ehrenmark: Nedtryckt i rätt ordning, kan dessa tangenter med min hjälp skapa litteraturens största mästerverk...Låter oerhört enkelt och med tanke på att det bara är 28 bokstäver, ett antal siffror, krumelurer och annat verkar det ännu lättare. Men det är det ju inte! Frågan är i vilken ordning man ska trycka ner dessa för att åstadkomma just ett mästerverk.
Men när man ser och hör vilka som får Nobelpris i litteratur, behöver man nog inte vara särskilt konstnärligt lagd. Nu är ju allting relativt här i världen, det som är konst och kultur i något annat land är kanske inte det här. Och det som är konst och kultur i Sverige, finns inte för det har regeringen (Forum För Fårskallar) bestämt.

Hörde en gång att för att få Nobelpriset i litteratur måste man uppfylla tre kriterier:
1. Du måste vara totalt okänd (där har man kanske chansen)
2. Du måste ha ett namn ingen kan uttala (där börjar det att bli svårare, mitt namn är inte särskilt svåruttalad)
3. Du ska inte vara översatt till något begripligt språk
Och med tanke på hur Nobelkommittén i alla tider valt de mest märkliga människor, med några få undantag som till och jag i alla fall hört namnen på, ska det kanske inte vara så svårt att få det priset? Eller?

Detta KONSTNÄRLIGA pris, förefaller mig ytterst märkligt att det haussas upp till enorma proportioner. Människan har skrivit en bok eller flera böcker! Är inte dessa kvinnor och män som får Nobelpriset i Medicin, kemi och fysik dubbelt så mycket mer intressant än en yrslig poet ingen människa orkar läsa? Som sagt vad som är konst och kultur, bestämmer staten. En känd svensk sa en gång: Kultur i statens ögon är när det är mer fölk (värmlänning) på scenen än i salöngen :) DET är väl en sanning som stämmer i allra högsta grad! Ju märkligare och mer galet uppträdande på våra scener, desto högre kulturbidrag. Skulle någon komma dragandes med gammeldags lustspel och lättsam underhållning, ja då blev det allt till att gå runt med tiggarbössan eller starta insamling bland lustspelsintresserade, annars bleve det inte en krona!

Minns med fasa en "konstinstallation" på Norrlandsoperans scen för några år sen. En minst sagt galen konstnärinna erbjöd sig att KISSA in scenen för 10.000 kronor...Och den konstnärlige ledaren blev lyrisk..Då trappade jag totalt tron på sk konstnärliga ledare. Är det konstnärligt? Bara perverst och äckligt! Usch, tycker jag! Och när man sen ser SVTs skrattretande program (har bara sett brottsstycken) Kulturpanelen, ja då borde man ha betalt av Radiotjänst istället för att betala!

Tacka vet jag Gert Fylking som i ett antal år, alltid när Nobelpristagaren i litteratur skulle kunngöras, utropade: ÄNTLIGEN! Hur märkligt valet än var! Först trodde man det var en riktig kulturknutte, men sen visade sig det vara den lattjo gamängen! Det slutade att han blev portad från Svenska Akademiens presskonferens! Då tog han helt sonika kontakt med Dramatens sminkörer som gjorde om honom till oigenkännlighet, så han kunde gå dit i ytterligare några år och ropa ÄNTLIGEN! Hahaha, roligt var det och de flesta konstaterade att Svenska Akademien har ingen humor!
Men det visste vi ju förut!

Dagen som gick började med dimma över nejden, skog och ängar, hagar och åar. Sen lättade den och fram kom en ljuvlig Indiansommardag med lite kylig luft, värmande solstrålar och azurblå himmel.

Då åkte badskorna på igen, här ska det knallas barfota och nästan barfota så länge det går!

Efter att ha städat jordkällaren, miljöat och varit allmänt duktig var det dags för dagens cykeltrip som blev 3.75 mil! Inte illa, jag var mycket nöjd efteråt.

Vad har då bilden med cykling att göra? Knappast att jag kommer upp i den hastigheten på mina irrfärder och i synnerhet inte med den cykel jag har.. Nej, jag filosoferade lite över bilkörning i allmänhet och fortkörning i synnerhet under min tur idag.

Vi ställer oss följande fråga: Vad betyder skylten?

A. Max 70 personer får vistas på vägen
B. Ingen över 70 år göre sig besvär här!
C. Detta är LÄGSTA tillåtna hastighet

För det kan väl inte vara så att det är HÖGSTA tillåtna hastighet? Det har jag aldrig märkt. Jag tillhör de konservativa, trångsynta och den enfaldiga skara som tror att det är maxhastighet. Vilket jag är ganska ensam om att tro. Var jag än kör där det är 70 (andra hastigheter med, fast mest vid 70) blir jag våldsamt omkörd av företrädesvis mycket irriterade och arga män som:

A. Tutar och hötter med näven
B. Blänger i backspegeln och pekar finger
C. Glor och försöker "preja" mig av vägen

Ska jag då:

A. Peka tillbaka?
B. Skrika och tuta och blinka med lamporna?
C. Alltsammans, plus åka ifatt och preja av vägen?

Jag är rädd om mig, min bil, mina medtrafikanter och har alltid något öga i dikeskanten och skogsbrynet så att det inte kommer något djur jag kan skada. Efter en ganska så illa krock i ungdomen blev jag livrädd för att köra det minsta över hastighetsgränsen utan beslöt mig för att bli laglydig i den mån det går...Orsaken till den krocken var att jag satt och speglade mig och såg inte att bilen framför stannade för att svänga till vänster...

Det är preskriberat nu så det kan väl lika väl avslöjas. Ungdomligt oförstånd är bara förnamnet. Jag hade en ganska pigg liten Opel Kadett som var bra och trevlig att köra. Det var bara det att den definitivt inte var gjord för att braka in i en Volvo med dragkrok...Ack, min lilla bil såg ut som ett dragspel. Den gick visserligen och räta ut, men blev sig aldrig riktigt lik efter den smällen.

Samtidigt bekymrar det mig om det är jag som orsakar högt blodtryck, blodstockning och adrenalinkickar hos andra förare för att jag kör laglydigt? Men å andra sidan är det inte mitt bekymmer, ibland önskar jag att sheriffen stod bakom nästa hörn och stoppa olydiga fartdårar. Då skulle jag glatt åka förbi och VINKA! Men det törs jag inte, för då hinner de snart ifatt mig och då blir det:

A....
Nä, det vill jag inte ens tänka på!

Jag håller mig till cykeln så långt det är möjligt! Dock måste jag in till jobbet och då är jag de låga hastigheternas Drottning!

Tur man åker i gryningen och är rätt alena på vägarna!

Pengar luktar inte, sägs det...Så har "anrika" internatskolan Lundsberg öppnat igen...Money Talks! Ingen ska väl ens i sin vildaste fantasi inbilla sig att skolan öppnade bara för att? Klart att pengar har bytt ägare, det har nog prasslats hej vilt från Von Schinkelschnitzel, Af Si och Så, Baron Den, Grefve Det och så vidare. Allt för att slippa ha ätteläggen hemma.

En intervju i statlig television, beklagade sig en pärlbeströsslad dam hur besvärligt detta skulle bli med en stängd skola! Hon hade ju så vaaaaansinnigt mycket möten som hon absolut inte kunde ställa in. Ja hon kunde nog inte ens hämta lilla Henriette...

En skola ökänd för pennalism, trakasserier och fruktansvärd så kallad nollning borde ha stängts för gott! Hur en sådan gammal, stockkonservativ institution får fortleva är en gåta. Nej, det är det inte förresten: Money Talks!

En kändis var så upprörd i ett mail att det är konstigt att han inte svimmade av ren indignation! Med STORA BOKSTÄVER var han ohyggligt UPPRÖRD! Det var stor SKANDAL att Skolinspektionen utövade MAKTMISSBRUK och så vidare. Flosklerna uppradades efter varandra så man trodde rent av att han var politiker.

Ska en sådan här skola få uppfostra "framtidens män och kvinnor" som de tycker sig göra? Rektorn är ett fegt mähä som kallar strykjärnsbränningen för "pojkstreck". I styrelsen sitter alla dessa Af, Von, Vid och af och hans moster. Gud bevare mig för sådana framtidens människor!

Och nu dras det en djup suck av lättnad ur briljantströsslad barm! Vi tar en drink till, tack och lov att vi slipper ha ungarna hemma igen.

Money talks

Helgen som gick blev lite tokig. Förändringen blåste mig ända till Helsingborg tur och retur (samma dag) en körning på 97 mil...Någonting man bara gör i sin vildaste fantasi, men ibland måste man vare sig man vill eller inte. Det var på lördagen, vilket innebar att man kände sig mycket märklig på kvällen och även under söndagmorgonen.

Jag beslöt mig för att ta en lång och härlig cykeltur (vilken överraskning) och konstaterade att kunna cykla i september i shorts, linne och badskor är ytterst ovanligt. Cykelkorgen packades med Risifrutti, vatten i mängd och frukt och jag styrde kosan mot välsignade Väringen, för att ta mig halvvägs runt sjön och göra avstickare till mina smultronställen.

Att cykla med den varma vinden som omsveper dig är en lisa för själen, så underbart och skönt. Nu har högsommarens dofter bytts ut mot doft av skog och mark, mylla, mossa, svamp och en bitande känsla av att hösten står och lurpassar bakom nästa träd.

Vid Kägleholm stannade jag för en rejäl stund vid den fantastiska slottsruinen. Bilden ovan visar en liten del, där pelare ligger kvar och fantasin eggar. Hur vackert måste inte detta Barockslott ha varit i sin fulla prakt som  ägdes av bland annat Gustav Vasa, Ebba Brahe och Magnus Gabriel de la Gardie varit? Gamla koppartryck visar ett praktfullt slott med många flyglar. Tyvärr gick det samma öde till mötes som många slott, det brann ner 1766.

Tankarna flyger till Riddarnas Bro! Denna mytomspunna, sägenfyllda och spökande del av Kägleholm. Mellan Ödeby och själva Kägleholmen går en smal liten å och en ganska ny bro binder samman dem. MEN går man ner bland lövverk och grenar, snubblandes i vattenbrynet så hittar man det överväxta gamla brospannet och i vattnet ser man pelarna av den gamla bron (synns på bilden). Utsikten mot sjön är bedövande vacker och jag minns vad sägnen berätar om bron. Alltid i skymningen om det är alldeles tyst, ska man sitta vid under den "nya bron". Då hör man hur Riddarna till Kägleholm kommer ridandes i full mundering...Man hör hovar som klampar på bron och skrammel av riddarnas rustningar innan de drar bort mot slottet...

En moster i släkten hörde sägnen som ung och bestämde sig för att det där ska jag minsann kolla upp! Hon begav sig till Riddarnas Bro för att bli övertygad om att det bara var en sägen och ingenting annat. Moster satt sig vid brospannet med en väninna och rätt som det var hördes hästhovar och skrammel...Moster är en mycket krass person men det kunde hon inte förklara och blev både skräckslagen och förtjust på samma gång. Någon gång ska jag själv kravla ner till det gamla brospannet och lyssna efter Riddarna...Det kittlar fantasin och jag älskar det!

Cykelturen blev 4.7 mil vilket inte var så illa. Inte med tanke på att min ordinarie cykel hade punktering, jag fick ta reservcykeln. Den är i och för sig ok, men jag sitter lite lattjo på den. Och inte blev det bättre av att när jag var så långt hemifrån jag kunde (innan jag styrde färden tillbaka) sade det FLUMP och så hade sadeln åkt ner ungefär 1 dm...Det gjorde att det kändes som jag cyklade på en barncykel, samt att skruven som satt i sadeln försvann så den svängde fram och tillbaka...Undertecknad såg ut som jag utförde en cha-cha eller möjligtvis Hula-Hula sittandes på en "barncykel"...Det gjorde att rygg, nacke och ben idag icke är vad de borde vara. Jag får nog vänta med cyklingen några dagar, till en viss morfar fixat punkteringen!

Dessa Indiansommardagar som passerar trycker jag till hjärtat och bevarar till kallare väderlek. Hela sommaren bevarar jag i själ och hjärta.

Än njuter vi av varma vindar och gassande sol, daggvått gräs om morgnarna och azurblå himmel.

Men kör 97 mil igen på en och samma dag, det gör jag inte!

Så har september gjort sitt intåg vare sig vi vill eller inte!
På tal om tåg, i helgen hade Nora Bergslags Veteran Järnväg stor Grand Finale i samband med Nora Marknad! Det har varit en fantastisk säsong, mycket folk och vi som jbbbar tycker det har varit oerhört roligt!

Undertecknad var stationerad i Gyttorp i lördags säljandes biljetter till hågade resenärer som ville åka ångtåg ner till marknaden uti Nora! Det gick över förväntan, över 100 resenärer valde att parkera uppe hos mig och ta tåget in till staden. Perfekt! Inget trassel med parkering i en stad som är helt avstängd i samband med marknaden.

Många glada små och stora barn, stod på perrongen och hörde ångvisslan komma och förväntan var stor i allas ögon. Det som gladde mig oerhört var när jag frågade barnen: Ska ni åka till marknaden och köpa godis? Och fick svaret: Nä, vi ska åka tåg! RIKTIGT tåg! Alltså gladde mig för att de tyckte det var roligt att åka tåg, godis blev liksom extra bonus och inget annat. Det finns hopp för att kommande generationer ska älska gammal fin kultur!

För några år sen var Museijärnvägen hotad av nedläggning. Eftersom de flesta politiker framstår som Forum För Fårskallar, var Nora Kommun inget undantag. Sånt gammalt bjäfs som en museijärnväg! Pfui, vi bygger en pendel mellan Nora och Örebro istället...Kosta vad det kosta vill! Lokstallarna skulle rivas, även den gamla anrika stationen skulle gå samma väg. Och samtliga maskiner säljas eller skrotas, vilket som behagade NBVJ bäst, tyckte kommunen. Tack Gode Gud att det inte blev så! Dels folkstorm, ingripande och tagande i örat av Riksantikvarieämbetet och vips hade vi vårat trafiktillstånd tillbaka! För det passade naturligtvis politikerna på att dra in.

En av de mer driftiga gossarna i föreningen, hittade bland skrot och nedrivna ledninga skylten LIVSFARLIG LEDNING, som sitter vid alla järnvägar. Den lutades mott kommuhuset en mörk natt för några år sen...!! Skämtet uppskattades inte av de sittande politrukerna, men desto mer av befolkningen som för allt i världen inte ville bli av med sitt dragplåster!

Men nu tuffar tågen för fullt, säsongen har varit lysande och ibland får man lite töntstämpel på sig av folk som tycker att tåg är fånigt! Det är kultur, tycker jag! Ett stycke historia i sin finaste bemärkelse, när Sverige blev "industrialliserat" och det blev enkelt att ta sig fram genom landet!

Att sen dagens Statens Järvägar har oerhört svårt med sina tidtabeller är en helt annan femma. NBVJ kommer alltid i tid och avgår i tid!

Väl mött nästa sommar i Nora :)