Vardag
Jag har sovit oroligt sen jag kom hem från Öland. Som jag skrev, i år är det värre än någonsinn att åka därifrån. Det brukar ta några dagar att landa i verkligheten, men jag känner mig nästan handlingsförlamad. Det finns hur mycket som helst att pyssla med här hemma, men jag förirrar mig i tankarna och är ständigt tillbaka på min ö.
Är det "med ålderns rätt" man blir så här? Eller är det bara jag som är galen av längtan?
Lyckan att få ha mamma 78 och pappa 84 med var total. De har inte varit på Öland på många år, dock varit utomlands de flesta somrar. Och att de ville hänga på var lyckobonus.
Att se dem gå med armarna om varandra efter 58 års äktenskap, pappa pussade mammas vindrufsade lockar. Hur de som små barn, hoppade i vågorna vid Homrevet och badade mer än mig...
En kväll efter en god middag i Byxelkrok, gick bilfärden ner mot Böda. Där tältade vi när jag var liten. Nu heter det Kyrketorps Camping då Petterssons Hage, eftersom havsdungen ägdes av cykelreparatör Pettersson i Böda!
Första Ölandssejouren i mitt liv, boddes det på pensionat! Pensionat Havsbaden i Böda, ägdes av Tant Alma som hade sin skäggige son Josef som vaktmästare och allt-i-allo. Han hade för övrigt en knallröd Simca. Värdelöst vetande,men det är det förutom havet som jag minns från min första semester!
Vi svängde ner mot platsen där Tant Almas Pensionat låg och huset fanns kvar, mycket ombyggt men det låg ändå där och vaktade sanddynerna och havet. Och pappa och jag vandrade ner mot stranden och konstaterade att det är lika vackert vid Bödabukten som någonsinn vid Medelhavet. Mamma satt kvar i bilen, kvällsvinden kunde förstöra hennes frisyr. För dessa argument viker vi oss direkt! Men hon såg min "första strand" från bilfönstret.
Ljusblåa dagar seglade förbi. Regn de första dagarna, men det har vi förträngt nu. Sen kom Medelhavsvärmen seglandes med full kraft och då blev alla dagar blå och fyllda med solsken.
Jag får försöka skärpa mig och göra vardagen till vad jag brukar göra den till. Men än går det inte. Låt mig få gå i Minnenas Allé ett tag till. Det kanske blir lättare att stirra den krassa verkligheten i ansiktet då.
Idag firar vi Mamma som fyller år, kalas är aldrig fel! Och så blir det ju tårta!
Är det "med ålderns rätt" man blir så här? Eller är det bara jag som är galen av längtan?
Lyckan att få ha mamma 78 och pappa 84 med var total. De har inte varit på Öland på många år, dock varit utomlands de flesta somrar. Och att de ville hänga på var lyckobonus.
Att se dem gå med armarna om varandra efter 58 års äktenskap, pappa pussade mammas vindrufsade lockar. Hur de som små barn, hoppade i vågorna vid Homrevet och badade mer än mig...
En kväll efter en god middag i Byxelkrok, gick bilfärden ner mot Böda. Där tältade vi när jag var liten. Nu heter det Kyrketorps Camping då Petterssons Hage, eftersom havsdungen ägdes av cykelreparatör Pettersson i Böda!
Första Ölandssejouren i mitt liv, boddes det på pensionat! Pensionat Havsbaden i Böda, ägdes av Tant Alma som hade sin skäggige son Josef som vaktmästare och allt-i-allo. Han hade för övrigt en knallröd Simca. Värdelöst vetande,men det är det förutom havet som jag minns från min första semester!
Vi svängde ner mot platsen där Tant Almas Pensionat låg och huset fanns kvar, mycket ombyggt men det låg ändå där och vaktade sanddynerna och havet. Och pappa och jag vandrade ner mot stranden och konstaterade att det är lika vackert vid Bödabukten som någonsinn vid Medelhavet. Mamma satt kvar i bilen, kvällsvinden kunde förstöra hennes frisyr. För dessa argument viker vi oss direkt! Men hon såg min "första strand" från bilfönstret.
Ljusblåa dagar seglade förbi. Regn de första dagarna, men det har vi förträngt nu. Sen kom Medelhavsvärmen seglandes med full kraft och då blev alla dagar blå och fyllda med solsken.
Jag får försöka skärpa mig och göra vardagen till vad jag brukar göra den till. Men än går det inte. Låt mig få gå i Minnenas Allé ett tag till. Det kanske blir lättare att stirra den krassa verkligheten i ansiktet då.
Idag firar vi Mamma som fyller år, kalas är aldrig fel! Och så blir det ju tårta!
