Å så blev det riktig Höst
Jaha och så blev det höst, alldeles på riktigt! Jag brukar ha svårt att släppa sommaren. Brukar försöka hålla kvar den i svansen så länge det går, men i år blev det liksom enklare just på grund av att sommaren varit oerhört underbar! Vilka dagar! Jag minns inte att jag badat så mycket sen barnen var små! Härligt! Och alla cykelturer, Öland, utflykter, kaffe i bersån, vin i bersån och alla andra trevligheter som jag inte kan skriva utan att börja gråta...
Men nu är hösten här! Och vilken färgprakt i naturen! Har det någonsin varit så färggrant? Eller har ögonen blivit känsligare för färger? Jag älskar hösten! Nu är hösten som allra vackrast med träden som är kaskader av guld, ockra och purpur. Jag kan bara stanna och stirra upp i lövverken och fascineras av hur naturen kan skapa en sån färgprakt!
När löven trillat återstår bara kala, svarta grenar som strävar mot himlen. Och jag njuter då med...Att höra ett höstregn prassla utanför, se hur det ryker i lyktskenet och dimman som lägger sig som sjok över nejden. Många tycker det låter helt galet, men jag älskar det! Däremot har jag svårt för våren, den tid då alla blir så hispigt glada och sprittande, utom jag för jag blir ledsen, nedstämd och oerhört deprimerad. Men det tar vi till våren, nu njuter vi av den färgsprakande hösten istället.
Jag tog mig en cykeltur igår i skymningen. Färgerna är magiska ute och jag tror jag stannade var femtionde meter för att njuta av naturen och ta lite bilder samtidigt. Än hoppas jag på att kunna cykla länge än. Men när jag ställer in cykeln för säsongen, ska det bli mycket intressant att räkna ihop hur långt jag cyklat i år!
För tre år sedan ramlade jag omkull i skogen och bröt av ett strålben i foten, om någon minns det?! Det var då jag i smärtdimman trodde doktorn hette Led Zeppelin, hahaha! ´Med det ville jag säga att när jag satt med foten i högläge och tyckte oerhört synd om mig själv, beslutade jag mig för att göra någonting åt min arbetssituation. Det var dags att kasta loss och segla mot nya möjligheter.
Den seglatsen har idag, tre år senare gett mig posten som kallskänksansvarig på Restaurang Storseglet! Herrens vägar äro outgrundliga! Mersmak, undrar någon? Jag har i princip samma underbara arbetskamrater, står exakt vid samma bänk och jobbar och hur det hänger ihop tar vi en annan gång! Men livet är fullt av möjligheter, när det gäller det vågade jag och sådde. Och så hoppas jag få njuta av skörden!
Nu seglar jag och cyklar vidare mot nya mål! Glad Höst till alla!
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Men nu är hösten här! Och vilken färgprakt i naturen! Har det någonsin varit så färggrant? Eller har ögonen blivit känsligare för färger? Jag älskar hösten! Nu är hösten som allra vackrast med träden som är kaskader av guld, ockra och purpur. Jag kan bara stanna och stirra upp i lövverken och fascineras av hur naturen kan skapa en sån färgprakt!
När löven trillat återstår bara kala, svarta grenar som strävar mot himlen. Och jag njuter då med...Att höra ett höstregn prassla utanför, se hur det ryker i lyktskenet och dimman som lägger sig som sjok över nejden. Många tycker det låter helt galet, men jag älskar det! Däremot har jag svårt för våren, den tid då alla blir så hispigt glada och sprittande, utom jag för jag blir ledsen, nedstämd och oerhört deprimerad. Men det tar vi till våren, nu njuter vi av den färgsprakande hösten istället.
Jag tog mig en cykeltur igår i skymningen. Färgerna är magiska ute och jag tror jag stannade var femtionde meter för att njuta av naturen och ta lite bilder samtidigt. Än hoppas jag på att kunna cykla länge än. Men när jag ställer in cykeln för säsongen, ska det bli mycket intressant att räkna ihop hur långt jag cyklat i år!
För tre år sedan ramlade jag omkull i skogen och bröt av ett strålben i foten, om någon minns det?! Det var då jag i smärtdimman trodde doktorn hette Led Zeppelin, hahaha! ´Med det ville jag säga att när jag satt med foten i högläge och tyckte oerhört synd om mig själv, beslutade jag mig för att göra någonting åt min arbetssituation. Det var dags att kasta loss och segla mot nya möjligheter.
Den seglatsen har idag, tre år senare gett mig posten som kallskänksansvarig på Restaurang Storseglet! Herrens vägar äro outgrundliga! Mersmak, undrar någon? Jag har i princip samma underbara arbetskamrater, står exakt vid samma bänk och jobbar och hur det hänger ihop tar vi en annan gång! Men livet är fullt av möjligheter, när det gäller det vågade jag och sådde. Och så hoppas jag få njuta av skörden!
Nu seglar jag och cyklar vidare mot nya mål! Glad Höst till alla!
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
