Nej se det snöade!
Sent igår kväll började det att snöa...Yngste gosen kom inrusandes överlycklig och berättade att äntligen! Vi är lite galna i vår familj, älskar allt ingen annan gör vädermässigt! Jo fler är det väl som älskar snö, kanske inte så här års!
Det förklarar också den sjufalt vidriga värk jag haft i kroppen. Lika pigg som jag varit under sommarhalvåret, lika uråldrig har jag känt mig senaste veckan. Dels på grund av den jobbiga förkylningen och sen ledvärken som slog till utan förvarning. Från att ha hoppat ur paulunen som en yster vårhare, har jag sakta segat mig upp och suttit på sängkanten och funderat på hur jag ska ta mig ner för trapporna...Det brukar bli bättre allt eftersom vädret stabiliseras, det är de våldsamma väderkasten som är värst i början.
Många förfasade sig över årets första snöfall, men jag blev bara lycklig! Satt och tittade ut och såg flingorna virvla ystert i gatlampans sken. Då dyker en känsla upp i bröstet som man hade när man var liten och inte visste om någonting hopplöst. När livet var evigt och största bekymret att man behövde gå in när det mörknade ute.
Samma känsla får jag när jag vandrar i skogen om hösten. Doften av mossa, löv och någonting ogripbart. En känsla, en doft som för med sig löften om en bätte värld. Hav, skog och mark. Jag har känt den doften tydligast på Öland och i Danmark. Ända sen jag var liten har den doften slitit i mitt hjärta. Jag vet inte vad det är, men den är underbar, sorglig och full av vemod och längtan.
Oj det blev kanske lite högtravande! Men så känner jag och när doften kommer, blundar jag och vänder ansiktet mot vinden och låter mig omfamnas av den och bara njuter.
Den här snön försvinner snart, det är bara en puff av det som komma skall, hoppas jag. Vintern som gick var fantastisk! Många hatar snö, som sagt. Men jag kommer dragandes med alternativet: Är det bättre att det är mörkt, dystert och blött istället för att snön gör tillvaron ljusare, torrare och vackrare? Så resonerar en sann vinterfreak!
På tal om vinter, har jag funderingar på att anmäla mig till TjejVasan...Vätterncyklingen gav mersmak och det vore trevligt att hasa runt i skidspåret. Nu är det ju bara det att jag minns inte när jag åkte skidor sist! Skidor har jag, kollade i förrådet och förresten bör de nog bytas ut. De är från Anno Dazumal och kan bli intressant i Antikrundan!
Och bara för att jag vill åka det loppet, blir det nog ingen snö här i krokarna i år. Lite träning vore kanske inga fel. Bra grundkondition har jag på grund av mitt hejdlösa cyklande. Men att cykla och åka skidor är två helt olika saker....Den som lever får se! Tar dock saken under allvarligt övervägande, som politiker uttrycker det när de inte vet vad de ska säga!
Men nu randas helgen och det är bara att hoppa på den och göra någonting bra av den. Önskar monsterförkylningen ville ge sig på riktigt och inte ligga och skvalpa i bakvattnet och göra varje morgon till en plåga!
Nog gnällt för idag! Önskar alla en trevlig, solig och härlig helg!
Nu ska jag försöka ta mig ut, ytterdörren har nämligen gått i baklås...
Det förklarar också den sjufalt vidriga värk jag haft i kroppen. Lika pigg som jag varit under sommarhalvåret, lika uråldrig har jag känt mig senaste veckan. Dels på grund av den jobbiga förkylningen och sen ledvärken som slog till utan förvarning. Från att ha hoppat ur paulunen som en yster vårhare, har jag sakta segat mig upp och suttit på sängkanten och funderat på hur jag ska ta mig ner för trapporna...Det brukar bli bättre allt eftersom vädret stabiliseras, det är de våldsamma väderkasten som är värst i början.
Många förfasade sig över årets första snöfall, men jag blev bara lycklig! Satt och tittade ut och såg flingorna virvla ystert i gatlampans sken. Då dyker en känsla upp i bröstet som man hade när man var liten och inte visste om någonting hopplöst. När livet var evigt och största bekymret att man behövde gå in när det mörknade ute.
Samma känsla får jag när jag vandrar i skogen om hösten. Doften av mossa, löv och någonting ogripbart. En känsla, en doft som för med sig löften om en bätte värld. Hav, skog och mark. Jag har känt den doften tydligast på Öland och i Danmark. Ända sen jag var liten har den doften slitit i mitt hjärta. Jag vet inte vad det är, men den är underbar, sorglig och full av vemod och längtan.
Oj det blev kanske lite högtravande! Men så känner jag och när doften kommer, blundar jag och vänder ansiktet mot vinden och låter mig omfamnas av den och bara njuter.
Den här snön försvinner snart, det är bara en puff av det som komma skall, hoppas jag. Vintern som gick var fantastisk! Många hatar snö, som sagt. Men jag kommer dragandes med alternativet: Är det bättre att det är mörkt, dystert och blött istället för att snön gör tillvaron ljusare, torrare och vackrare? Så resonerar en sann vinterfreak!
På tal om vinter, har jag funderingar på att anmäla mig till TjejVasan...Vätterncyklingen gav mersmak och det vore trevligt att hasa runt i skidspåret. Nu är det ju bara det att jag minns inte när jag åkte skidor sist! Skidor har jag, kollade i förrådet och förresten bör de nog bytas ut. De är från Anno Dazumal och kan bli intressant i Antikrundan!
Och bara för att jag vill åka det loppet, blir det nog ingen snö här i krokarna i år. Lite träning vore kanske inga fel. Bra grundkondition har jag på grund av mitt hejdlösa cyklande. Men att cykla och åka skidor är två helt olika saker....Den som lever får se! Tar dock saken under allvarligt övervägande, som politiker uttrycker det när de inte vet vad de ska säga!
Men nu randas helgen och det är bara att hoppa på den och göra någonting bra av den. Önskar monsterförkylningen ville ge sig på riktigt och inte ligga och skvalpa i bakvattnet och göra varje morgon till en plåga!
Nog gnällt för idag! Önskar alla en trevlig, solig och härlig helg!
Nu ska jag försöka ta mig ut, ytterdörren har nämligen gått i baklås...
